Vaknade inatt och var törstig som få men som tur var hade jag vatten kvar i kylskåpet. Trodde aldrig jag skulle somna om sedan men det gick till slut. Det var några saker jag hade kvar att göra innan hemresan och de uträttade jag idag. Jag tog tunnelbanan ner till J&R för att köpa två kontaktadaptrar till de elprylarna jag köpt här. Jag köpte också en present till Lina. Hon kommer att skratta gott när hon får den och jag lovar att redovisa i min ordinarie blogg vad det var för något.
Sedan gick jag till the Tenement museum i korsningen av Orchard och Delancey street.


Det är ett museum som visar hur det såg ut i bostäderna när Lower east side var som mest tättbefolkat. Vilket elände det måtte varit. Trångt, skitigt och helt eländigt. Man får bara gå i museet med guide och det är riktiga gamla lägenheter man går i. En del har stått helt orörda sedan 1935. Det kostade $ 20 men det var väl värt pengarna. Detta kan jag verkligen rekommendera för den som åker hit och tycker sig ha tid att vara ifrån shoppingstråken en stund.

Jag längtar hem till mina två älsklingar därhemma. Det är ganska nyttigt att gå så här för sig själv ett tag och tänka på vad man egentligen har och hur man vill att framtiden ska bli. Jag har tänkt en del på kapellet också förstås och på kattflickorna. Min/vår framtid ser strålande ut skulle jag vilja påstå. Spännande är den också.

Jag tog tunnelbanan till 42:nd street och Grand central station för mitt årliga besök av Oyster bar.


Beställde fem ostron, en tallrik soppa och en Brooklyn lager. Jag provade alltså en ny öl vilket inte tillhör vanligheterna. Jag dricker bara Budweiser normalt. Ibland slinker det ner en Blue Moon också.

Mätt och belåten var jag nöjd med denna stadstur och åkte hem för att slappa resten av eftermiddagen. Jag satte mig och lyssnade på Johnny Winter Live at Fillmore east i hörlurarna.

Gick till caffet för att läsa mail och äta lite innan sängdags. Inga öl ikväll alltså. Jag är som sagt rätt så trött på att prata engelska också. Det är sista natten på detta hotellet nu. Imorgon flyttar jag till Chelsea hotel på W 23:rd street och hoppas jag hittar närhet till wi-fi där någonstans. Det får bli Starbucks i värsta fall.

Det här hotellet har för övrigt varit jättebra. Rent, tyst och nära till tunnelbana. En expresshållplats t o m så det är bara ett stopp till 42:nd street. Jag har inte sett en enda gäst på min våning förutom en tjej som bor här permanent. Det förekommer att folk gör det här. Toaletten har aldrig varit upptagen och det har heller inte varit stopp iden. Väldigt vanligt annars. Jag kan varmt rekommendera detta boende om man inte bryr sig om att det är slitet. Billigt är det och det heter Hotel Riverside studios om det inte tidigare framgått. Det ligger på W 71:st street. Tänk på att ju billigare man bor destå längre kan man vara här. 13 nätter är lite för mycket när man har två älsklingar där hemma. När jag besrällde resan visste jag dock inte om att Lina skulle dyka upp i mitt liv.

11 415 steg. Halva dagen i regn.


- Posted using BlogPress from my iPad