torsdag 19 maj 2011

En seg dag med hemskt regn. Åt frukost och bloggade. Gick sedan tillbaka till hotellet för att slappa. Klockan halv tolv checkade jag ut och tog tunnelbanan ner till Chelsea hotel.


Så här ser det ut.


Jag satte mig i lobbyn för att vänta på att få checka in.


Så här ser det alltså ut i lobbyn. En jättefin eldstad och en massa underlig konst på väggarna.


Rakt fram är receptionen. Min resväska togs omhand men jag hade en tung ryggsäck att släpa på. Jag gick och åt en hamburgare och återvände sedan rill lobbyn. Där fick jag veta lösenordet till det trådlösa nätverket så då hade jag ju lite att pyssla med medan jag väntade. Klockan tre fick jag rum nummer 223 med balkong ut mot gatan. Jag ställde in mina väskor och konstaterade att brandvarnaren signalerade att det är dags för batteribyte. Det gick inte att vara på rummet med den signalen så jag bad att få hjälp. En kille kom och bytte batteri men det pep ändå när han gått därifrån. Jag påkallade då hjälp igen och tog undertiden en tur uppför trapporna till översta våningen. Man har tydligen problem med att folk tar livet av sig i detta trapphus. De vill väl dö på Chelsea hotel antar jag. Själv vågade jag inte ens luta mig över räcket utan stack bara ut armen för att fota.


Trapphuset är prytt av konstverk uppifrån och ner. Här är bilder på några av dem.





En tavla målad av japanen Hiroia som bodde här ett antal år. Denna tavla målades till Dee Dee Ramone som också bodde här då.








Om man hoppar från översta våningen och lyckas undvika att slå i ledstängerna på vägen ner så kommer man att landa här.


Sid mördade ju Nacy Spungen i rum nummer 100 men det rummet finns inte kvar. Rummet blev någon sorts makaber turistattraktion så man tog bort det. Det delades upp och fördelades på två andra rum på något vis. Slitna trappor från lobbyn upp till första våningen.


Vilka har gått i dem tro...

Mitt rum var stort och fint med kylskåp, handfat och TV.


Här är en bild mot balkongen.


En från balkongen och in i rummet.


Denna utsikt har jag från rummet.

Jag har också Wi-Fi på rummet och kan ligga i sängen och blogga.

Jag ringde Ivar vid halv sju-tiden. Han slutade just jobbet och tog tunnelbanan hit och mötte mig i lobbyn. Vi gick till ettnställeni närheten och tog två öl var. Det var så stimmigt på stället så jag ville bara tillbaka till mitt hotellrum. Jag åt en torr hamburgare på hemvägen men landade i sängen vi halv niotiden. Nu blir det TV och ryggläge resten av denna kväll. Det pågår tydligen festligheter nere i källaren där jag tror det finns en bar. Det spöregnar fortfarande och jag hör sirener utanför. Det kanske t o m får bli öronproppar inatt.

15 657 steg ändå...


- Posted using BlogPress from my iPad

1 kommentar:

  1. Känns som om hotellet är så fullt av historiska vingslag att det borde vara svårt att sova. Och rum 100 vore mycket riktigt det första rum jag skulle leta rätt på. Jag och några tusen personer till, så jag förstår att de valde att "trolla" bort det. // "Linda"

    SvaraRadera