Idag har det varit en tråkig dag men man ska väl ha sådana också förstås. Jag vaknade av att det var skyfall på markisen nedanför mitt fönster. Skyfallen avlöste varandra under förmiddagen men till slut vågade jag mig ut till cafeet för att blogga. Jag hade också fått mail från min nyfunne kompis Tom och han föreslog att vi skulle träffas på ett ställe i Chinatown som hette Spring lounge.


Chinatown förresten, kanske snarare little Italy. Det låg i korsninhen Spring och Mulberry. Tom kom och drack tre Bloody Mary på raken och sen frågade han om vi skulle gå eller ta bilen. Jag föreslog att vi skulle gå. Han hade tänkt att vi skulle gå och se en sångerska som höll en gratisspelning denna dag kl tre. Men vi hade gott om tid på oss så vi gick upp till Fillmore East en sväng. Tom hade varit där på tre konserter innan de slog igen 1971. Brandkåren vsr i huset intill när vi kom och det hade varit snyggt om det gamla Fillmore east-huset brunnit ner framför ögonen på oss. Tydligen var det falsklarm för brandmännen drog snabbt därifrån.


Här låg alltså Fillmore east. Idag är det en bank.















På en lyktstolpe utanför har man satt mosaik så det blivit så här snyggt. Jag har bloggat om detta förut men kan inte låta bli i år också. Stället är så musikhistoriskt viktigt. Vi gock vidare till spelningen men jag minns inte vad stället hette och inte heller var det låg. Tjejen som skulle spela hette Kirsten Thien. Tyvärr hade hon fastnat i trafiken men en annan tjej spelade så länge.


Hon hade en fantastisk röst men jag minns inte vad hon hette.


Sedan dök Kirsten upp och hon var riktigt bra. Jättebra röst men kanske inte riktigt min musik. Lite för mycket country.


Jag köpte ändå en skiva av henne. Lustig spelning. Det var bara folk som kände varann där. Det var ca tio personer. Tom och jag var de enda utomstående gästerna. Det var nästan besvärande. Stället har livemusik hela dagarna alla dagar i veckan. Mellan fem och tio artister om dagen.

Idag har jag längtat hem till mitt riktiga liv och de mina därhemma. Jag har blivit lite trött på att bara prata engelska. Idag har jag varit extra kritisk till mitt uttal och verbformer och sådant trams. Jag har egentligen velat vara tyst så det var rätt skönt att lämna Tom och åka till hotellet. Jag åkte egentligen bara hem och vände. Jag hade ju bokat en konsert även denna kväll men jag ska villigt erkänna att jag inte hade någon större lust att gå dit. Men det gjorde jag.


Det var en spelning på ett ställe som heter Highline Ballroom. Det ligger i Meat packing district i Chelsea.


Jag slank in här och tog en macka innan jag gick till konserten. I kön träffade jag Kink, japanskan som också är på alla konserter. Hon blev glad att se mig och tyckte vi skulle sitta ihop därinne. Det skulle alltså innebära att jag inte skulle få vara tyst nu heller. Vi kom in och fick ett bord. Musiken innan konserten började var så högt uppskruvat att det knappt gick att prata. Det är det värsta jag vet när det är så men vi försökte så gott det gick. Kvällens huvudnamn var Marcus Miller. Det var han som anordnat denna välgörenhetskonsert för de lidande i Japan.


Bandet spelade Miles Davis-covers och det var verkligen jobbigt med allt blås denna kväll. Visst var det bra och det var fantastiska musiker men jag var inte upplagt för detta. Man körde två låtar, tog upp några gästmusiker, körde två låtar igen och så höll det på. Publiken var som galen. De kände till alla gästmusiker och jag hade inte hört talas om någon. Jag stod ut i två timmar sen länmade jag Kink och tog en taxi hem. Jag har lagt upp två små filmklipp på YouTube. Ett med en lovande trumpetare och en släkting till Miles Davis på trummor och ett med en blind gitarrist och sångare.

Kink är en lusrig kvinna. Hon är nog i min ålder, liten och lite rund och går med käpp. Hon sitter hela tiden och viker origami. Hela tiden! Kontinuerligt liksom. Hon har en hel hög framför sig med vikta saker efter en stund.


Hon vek en liten fågel till mig idag. Jag fattar inte hur man kan vika till något så litet.

17 970 steg.


- Posted using BlogPress from my iPad